Åh, som jag önskar att minnen inte glöms bort. Jag vill inte vara ett bortglömt minne.

Min dator och telefon är härmed nu fullproppad med bilder på mina boys. Ohja. 1D everyhopa, woho :D

Jag är hungrig. Längtar sjukt mycket efter semladagen, jag dreglar. Och våffeldagen, herregud. Min mage gör uppror. Hungrig.

Och jag lever på hostmedicin som smakar lusmedel och jag kan inte ens stava till hostmedicin. Japp. Livet är hårt.
Men nu ska vi tänka glada tankar och fokusera på det bra i livet. För det finns barn som inte får någon hostmedicin och här sitter jag och klagar på att jag får det. Ät upp maten på tallriken för barnen i Afrika svälter.

Min käre vän Emilia terrar mig som aldrig förr för hon vill att jag spelar in en sångvideo och lägger upp den på youtube och facebook och bloggen och så. Men jag vill inte. För jag orkar inte ta tag i mina problem.  Men nu hotar hon mig att anmäla mig till X factor och säger att hon själv sparkar upp mig på scenen om det ska behövas. Fast det vill vi ju inte. Så jag ska börja träna så jag kan slå ner Emilia så fort hon tar mig i närheten av en scen. JUST DET EMILIA. SÅ ÄR DET.

Nu ska jag sova eller så. För jag är otroligt trött. 

Puss!



Hittade den i datan. Oj så söt.